titlar att komma ihåg från Venedig del 1.

Under mina två veckor i Venedig såg jag runt 25 filmer, ibland sprang vi från en salong till en annan, ibland satt vi kvar och såg två efter varandra, ibland gick vi och la oss fem och gick upp 2 timmar senare för att: tadaa gå och se en film på morgonkvisten. Många var riktigt dåliga, andra var riktigt bra.

- The Fits, Anna Rose Holmer

The fits är en del av "The Biennale College" vilket betyder att Holmer pitchade denna idé på förra årets festival och blev sedan en av tre utvalda som fick cash & möligheter att genomföra den. The fits handlar om Toni, en elvaårig tjej som boxas med sina bröder men som kämpar för att få vara med i dansgruppen i rummet bredvid. En kvinnlig, svart Billy Elliot ungefär, men sedan börjar alla i gruppen, en efter en, att få oförklarliga anfall.

Det här är ett litet film med liten budget på under en och en halv timme, men den är snygg och välgjord på ett sätt som känns otroligt skarpt och okonstlat. Ingenting är overflödigt. Dansgruppen hittade Holmer på youtube och de har tillsammans arbetat fram karaktärerna, anfallen och danserna. 

(DOCK, ej helt säker på ledmotivet, ett väldigt speciellt soundtrack som komponerades speciellt för filmen men som tar mer uppmärkssamhet än den ger den)

-Mustang, Deniz Gamze Erguven

Mustang är en skilldring av fem syskon i en mycket konservativ familj i Turkiet. Vi följer historien från den yngsta systern men alla fem står i centrum, och vi älskar dem alla. Det här är en av festivalens viktigaste och vackraste film. Erguven skilldrar de här systrarna med ett pastellfärgat och jordnära foto, men också ocencurerat och ärligt. När filmen är slut gråter halva biosalongen. Mustang är i topp tre för "the Lux Prize" där den vinnande filmen översätts och distruberas i 28 länder. Jag hoppas att den vinner och att alla ser den här filmen.

(DOCK, what's up med voiceovern? HATAR VOICEOVER)

-Early Winter, Michael Rowe

Early Winter vann The Venice Days Award, alltså priset där jag var jurymedlem. Vi bedömde mellan 11 filmer och för mig var detta självklart. Early Winter tacklar ett väldigt vanligast tema; nämligen ett gift par där kärleken dör. Men Michael Rowe gör detta på det mest autentiska sätt jag någonsin sett på film. Det är långa one-shots (scener filmade ur en vinkel) som visar de banalaste vardagssituationer, men som visar dem så ärligt och öppet att det gör ont. Fotot och ljussättningen är genialisk och varenda detalj och replik är viktig och verklig.

(Kan ej säga något negativt om denna eftersom jag spenderat två veckor med att övertala folk om denna films överlägsenhet)

- The childhood of a Leader, Brady Corbet

Det här är en av de "större"filmerna jag såg under Venedigs filmfestival med skådisar som Liam Cunningham & Robert Pattison. Det här är en otrolig dramatisk film, i det skugglika, gotiska fotot, upplägget av historien i delar (Part I/Part II osv) samt musiken som i stunder är så mycket att jag undrar hur kompositören inte fick en hjärtinfarkt. Men jag gillar den, jag gillar att den är så aggressiv på alla sätt och vis. Childhood of a leader är en imponerande jävla film helt enkelt.

(DOCK, castingen i sista scenen?? not gonna spoil it men is it worth it?)